fridamariaw

oftast är det en ytlig fasad. man förväntas le hela tiden, annars är man ledsen. man måste skratta, man får inte ha en dålig dag för då är man ett djupt deprimerat negativt och sorgset jävla emo. det är som att världen vill säga åt dig att fortsätta le, för det orsakar minst problem. men det som inte orsakar problem utåt river upp sår inuti. alla dessa frågor, hur man mår och hur det är, ibland kan det bara vara dåligt. dåligt dåligt dåligt dåligt. så dåligt att man inte orkar mer. sen kommer det en vändpunkt, och då kan du le. för då är det äkta, inte en äckligt ytlig fasad