so tell me when you hear my heart stop
idag är en sån där tom dag. en dag man bara vill fylla ut med någonting, någon slags närhet. jag hatar känslan av att känna mig ensam. känslan av att alltid känna sig trygg har funnits där sen jag var liten, och jag hatar när den inte gör det. när det känns som jag är ute på för djupt vatten och ingen bär mig. ni vet känslan av att vilja ha någon där, någon som bara ger en närheten och bekräftelsen. det behövs ibland, och ibland är alldeles för sällan. jag sitter här, ensam bakom min datorskärm. och jag känner bara tomhet. allt medans regnet fortsätter rinna ner från himlen, och medans molnen blåser förbi i ovanligt hög hastighet så känner jag ingenting. bara tomhet. och jag vill inget hellre än fylla ut den.
Kommentarer
Trackback
