må 20.43
vissa dagar ligger bara den där känslan och skaver i magen.
tårarna döljer sig bakom ögonlocken, det bränner så in i helvete.. men man släpper inte ut det.
ibland undrar man varför tankarna inte bara försvinner, och varför dom egentligen drar ner en.
och hur kan man fälla fler tårar för en människa som sårat en så djupt, än för en människa som funnits där hela livet? det finns möjligheter till nästan allting, om man vill chansa och riskera.
men ibland vill man inte sätta hjärtat på spel, för känslorna kan dubbleras till det värre.
varför kan man inte bara glömma allt? även om man försöker.
är det menat så, är det tidpunkterna och minnena i våra liv som gör oss eller är det tvärtom?
allt man kan göra är att acceptera, och om man är stark nog, göra en förändring.
F.W
Kommentarer
Trackback
