tisdag 00.56
ibland slår det bara till.
som en jävla granat landar på ditt huvud och krossar det i tusen bitar
dom exakta ögonblicken spolas upp i rekordfart framför dina ögon
och du fäller tårar, utan att riktigt känna dom
du skakar, utan att riktigt se det själv
du känner igen känslan som du hittade för länge sen, och du har saknat den mer än något annat
men den kommer allt för sällan, med för mycket mellanrum för att ge någon glädje
den påminner dig bara om hur du brukade känna, förut för länge sen
den påminner dig om allt du hade då, men som är borta nu
den finns bara där, som en skugga kastad över allt du brukade känna, höra och se.
Kommentarer
Trackback
