http://ohstefanie.devote.se/
Vi talar om varandra inte med varandra. Vi talar förbi varandra inte till varandra. Vi hör inte viskningarna bakom ropen. Vi ser inte tårarna bakom skratten. För jag vågar inte. Och jag kommer inte att säga det. Jag nekar det fortfarande fastän både du och jag vet. Att jag saknar dig. Det gör jag. Jag saknar dig så det gör ont. Att något så litet kunde bli så stort. Att något så litet kunde ha en sån stor betydelse i mitt liv. Så stor betydelse i allt jag gör och allt jag gjort. Vågar du vara den du är? Vågar du vara där du är? Vågar du bli den du alltid varit förut? För om du vågar så vågar jag. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sagt och påmint dig om att du bränt dina broar. För jag har ljugit varenda gång. För alla gånger jag bad dig dra när jag egentligen ville ha dig här. Och om allting bara hade blivit som förut. Vart tog allt det vägen? Vart tog dagen vägen?Du kan allt om du tror och vill.
Kommentarer
Trackback
